Svensk sjukvård använder omkring 400 000 påsar donerat blod om året. Vid varje transfusion måste givare och mottagare matchas, annars kan immunförsvaret reagera. På de röda blodkropparnas yta sitter en mängd proteiner och kolhydrater som skiljer sig åt mellan människor. Blod från någon med annorlunda ytstruktur kan trigga immunförsvaret att angripa blodkropparna vilket kan ge frossa, feber och njurskador. I värsta fall kan reaktionen bli dödlig.

Wallenberg Clinical Scholar Martin L. Olsson är överläkare i Region Skåne och professor i transfusionsmedicin vid Lunds universitet. Hans arbete handlar mycket om att göra matchningen ännu bättre. Om en patient har antikroppar mot många olika ytstrukturer kan det vara svårt.

– Att hitta en givare vars blod patienten tål är ibland ett detektivarbete av guds nåde. Men det är också så roligt när man lyckas hitta precis rätt!

Hittar man inte rätt så går frågan vidare till andra sjukhus i landet. Räcker inte det så vänder man sig till världsreferenslaboratoriet i Bristol, som står värd för en databas om sällsynt blod i hela världen. Svaret därifrån kan till exempel bli att det finns två möjliga donatorer i Osaka och en i Washington. Men ibland saknas passande blod helt. Patienten har en okänd blodgrupp.

Kartläggning av okända blodgrupper är ett av Martin L. Olssons forskningsprojekt. Han och hans kollegor jämför med gamla omatchade fall från laboratorier jorden runt, på jakt efter fler med liknande profil. Det arbetet har lett fram till flera nya blodgruppsystem.

– Hypotesen är att alla med en ovanlig blodgrupp har en trasig gen. Kroppen kan då inte producera ett visst protein, eller tillverkar ett som tappat sin funktion.

Det innebär att personen inte tål ett blodprotein som nästan alla andra har. Förstår man vilken genvariant det handlar om går det att utforma ett genetiskt test för att urskilja det lilla fåtal givare som kan donera till den patienten.

”Förlängningen av anslaget är ett fantastiskt erkännande av att det vi gör är viktigt och banbrytande. Nu kan vi ta våra tidigare upptäckter vidare till praktisk användning i vården.”

Tio familjer har den ovanligaste blodgruppen

Nästa steg tycker Martin L. Olsson är minst lika spännande; forskarna börjar nysta i funktionen hos det felandet proteinet. Bevisligen klarar sig patienten utan det, men vad gör det hos andra människor?

Nyligen lyckades hans grupp karaktärisera ”världens mest ovanliga blodgrupp”, som döpts till MAM. Den är bara känd hos tio familjer i världen. De har alla genetiska mutationer som gör att de saknar ett protein som visade sig spela en roll i själva blodbildningen. Martin L. Olsson har länge arbetat med att från stamceller odla fram röda blodkroppar och undersöka vad som påverkar processen. När hans doktorand odlade blod från MAM-patienterna blev det mer än normalt. Omkring fem gånger så många röda blodkroppar bildades på samma tid. Det saknade proteinet tycks alltså fungera som ett slags bromspedal för blodproduktion.

– Genen kodar för ett protein som på något sätt håller nere blodbildningen, vilket är en viktig funktion eftersom vi måste tillverka precis rätt mängd blod i kroppen, säger Martin L. Olsson.

Nu försöker hans grupp kartlägga mekanismen. Det kan göra det möjligt att utveckla behandlingar mot för höga eller låga blodvärden. Dessutom kan det bli ett redskap för att odla fram blod för transfusioner. Många laboratorier experimenterar med det, men det är väldigt dyrt.

– I en enda blodpåse finns det mer än tusen miljarder celler. Det är vansinnigt många om vi pratar cellodling. I dag skulle en påse odlat blod kunna kosta så mycket som femtiotusen kronor, medan en påse donerat kostar omkring tusen kronor att producera. Att ersätta allt donerat blod i Sverige finns inte ens på kartan, men kanske kunde man göra det för vissa ovanliga blodgrupper som är svåra att hitta.

Decennier för att finna en lösning

Martin L. Olsson experimenterar också med att utveckla ett ”universalblod” som kan passa vilken patient som helst, han forskar på röda blodkroppars möjliga roll vid blodproppsbildning, och kartlägger kopplingar mellan blodgrupper och risken för olika sjukdomar. Parallellt med forskningen arbetar han kliniskt som ansvarig för det nordiska referenslaboratoriet för blodgrupper som finns i Lund. Här hjälper man sjukhus från hela Norden och även övriga världen med svåra blodgrupper.

– Jag behöver se till att vi har de modernaste metoderna för att hjälpa alla andra, vi är den sista länken när inget annat fungerar. För mig som läkare finns patienten i provröret. Det är i det kliniska arbetet jag ser vad vi fortfarande inte kan, vilka kunskaps- och metodluckor som forskningen behöver fylla.

Martin L. Olsson har alltid varit fascinerad av immunförsvaret och började arbeta på blodcentralen redan medan han pluggade medicin. Han tycker fortfarande att jobbet är enormt spännande.

– Känslan av att alltid gå och klura på något olöst, det är nog det allra roligaste. Första gången vi hittade en patient med den blodgrupp vi nu kallar MAM var 1994. Jag har alltså gått och tänkt på det i 27 år och nu har vi till sist hittat lösningen. Det är en häftig känsla.

Text Lisa Kirsebom
Bild Åsa Wallin