I Sverige drabbas omkring var femte vuxen av kronisk värk med en försämrad livskvalitet som följd. Smärta ingår som en del av flera kända sjukdomstillstånd, men kan också i sig bli en sjukdom, säger Camilla Svensson, professor och smärtforskare vid Karolinska Institutet.

– Många personer med kronisk värk drabbas till exempel lättare av depression och sover sämre, vilket i sig får konsekvenser på immunsystemet med ett sämre skydd mot infektioner.

Kronisk värk har också en påverkan på samhället i form av vårdkostnader och sjukskrivningar. Ändå har smärta länge varit ett problem i skymundan.

– Men på senare år märks en viss förbättring med mer uppmärksamhet i media och även ökade forskningsresurser.

Genom satsningen på forskning börjar en ny bild av smärtans mekanismer växa fram. Tidigare trodde man att själva inflammationen är roten till det onda. Men Svenssons forskning visar att smärtan kan uppstå i en tidigare fas av sjukdomen. Redan innan sjukdomen bryter ut existerar antikroppar mot proteiner i leden, och dessa antikroppar kan aktivera smärtsignalerna.

– Vår hypotes har länge varit att antikroppar bidrar till sjukdomssymtom, och nu har vi lyckats koppla antikroppar till sjukdomssymtom i fibromyalgi.

Ny kunskap om fibromyalgi

Fibromyalgi godkändes som diagnos först 1990. Vanliga symtom är en utbredd ömhet och smärta, trötthet som inte går att vila bort och sömnstörningar. Omkring två till fyra procent av befolkningen drabbas, varav en majoritet är kvinnor.

Svensson och hennes team ställde sig frågan om det finns en autoimmun komponent i sjukdomsbilden. För att undersöka detta har de renat fram antikroppar från patienter med fibromyalgi och sedan överfört dem till möss. Det är ett arbetsintensivt projekt som kunnat genomföras tack vare stödet från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.

”Stödet från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse har gjort att jag vågar satsa på högriskprojekt. Forskning om antikroppar tar lång tid att genomföra. Det är en trygghet att få en långtidsfinansiering med möjlighet till förlängning. Programmet har också gett tillgång till ett nätverk som har resulterat i flera samarbetsprojekt.”

Forskningen visar att mössen med antikroppar får lägre smärttrösklar, precis som patienterna, och de får också en utbredd smärta i olika delar av kroppen.

–  Enligt ett diagnostiskt kriterium ska en patient ha smärtömmande punkter i fyra av fem definierade områden och vi ser en motsvarande utveckling hos mössen.

Men det är inte bara själva smärtproblematiken som överförs via antikropparna. Vid en detaljerad analys av beteendet så ser forskarna att mössen rör sig mindre och får en försämrad muskelstyrka. De drabbas också av en störd sömnrytm. 

– Vi kan belägga flerfaldiga symtom som via antikropparna förs över från patienterna till mössen. Det här får oss att tro att antikroppar påverkar flera delar av den normala fysiologin, vilket är ett jättespännande resultat.

Vidare konstaterar forskarna att antikroppar ackumuleras i vävnaden hos mössen. Där binder antikropparna till en viss sorts celler som omsluter smärtnervernas cellkropp. Flera studier pekar på att dessa celler kan påverka retbarheten hos nervceller – eller med andra ord: ge upphov till smärta.

– Och som det kanske viktigaste fyndet ser vi att antikroppar från fibromyalgipatienter binder till precis samma struktur även i mänsklig vävnad.

Bättre behandlingar 

Nu är förhoppningen att identifiera den målmolekyl som antikropparna binder till. Målet är att ta fram bättre behandlingar. En möjlighet är att dra nytta av redan existerande läkemedel som antingen påverkar produktionen eller effekten av antikroppar, men som idag inte är godkända för fibromyalgi.

– Vi har screenat blodprov från ett stort antal patienter och förstår att antikropparna inte är förklaringen bakom hela sjukdomen. Våra data tyder på att mellan fyrtio och femtio procent av individerna med sjukdomen har den här typen av ”problemantikroppar”.

Den nya kunskapen kan också göra det möjligt att ta fram diagnostiska verktyg för fibromyalgi, vilket idag saknas. 

– Det finns inga blodprov eller fysiska test som vi kan använda, utan idag ställs diagnosen enbart på vad patienten själv kan berätta. 

Mer kunskap om grundläggande mekanismer gör det också lättare att få grepp om tänkbara sjukdomsorsaker. Svensson har internationella kollegor som forskar om allt från mikrobiota i tarmen och genetiska aspekter till trauman som olyckor eller extrem stress, erfarenheter som ett flertal patienter har vittnat om.

– Det är viktigt att förstå vad det är som leder till att dessa individer börjar producera smärtgenererande antikroppar. Det är också mycket angeläget att utreda vad antikropparna binder till, vilket är vårt fokus just nu. Den pusselbiten kommer att ge oss viktig information om hur antikropparna ger upphov till en ökad aktivitet i smärtnerverna, och det lägger grunden för att identifiera ytterligare sätt att dämpa smärtan.

Camilla Svensson studerar flera olika smärttillstånd, bland annat i samband med ledgångsreumatism och artros. Hon trivs i gränslandet mellan grundforskning och klinisk nytta.

– Det är väldigt motiverande, inte minst vid de tillfällen då vi får ta del av patienternas egna berättelser. Men vi är ändå grundforskare och även om det hela tiden sker framsteg är vägen lång innan våra resultat kan omsättas i praktisk användning.

Text Nils Johan Tjärnlund
Bild Magnus Bergström