Inflöde av Atlantvatten i Arktis hotar Grönlands isar

Projektanslag 2024 Naturvetenskap

Genom avancerade studier av havsbottensediment kommer forskarna i projektet THAWING att kartlägga hur Atlantvattnets egenskaper kring norra Grönland varierat under flera tusen år och hur dessa variationer påverkat isarna och de havsisberoende ekosystemen.

Projektanslag 2024

Projekt:
”Tracing how Atlantic Water impacts North Greenland: THAWING”

Huvudsökande:
Professor Helen Coxall Stockholms universitet

Medsökande:
Stockholms universitet
Martin Jakobsson
Nina Kirchner
Matt O'Regan
Johan Nilsson

Beviljat anslag:
24 000 000 kronor under fem år 

– Det gör att vi kan skapa bättre prognoser för kommande havsnivåhöjningar kopplande till isförluster i norra Grönlands istäcke, en viktig fråga eftersom norra Grönland idag håller is som motsvarar en hel meter i ökad havsnivå om den smälter bort, säger Helen Coxall, professor i marin mikropaleontologi vid institutionen för geologiska vetenskaper, Stockholms universitet.

Norra Grönland har länge antagits vara det område som, med sina utbredda isar, kommer att förlora havsisen sist vid en fortsatt klimatuppvärmning. Trots att området är ett nyckelområde för forskning om Arktis isar finns det väldigt lite fältdata och kunskapen om hur havet interagerar med isarna är därför bristfällig.

Atlantvatten når norra Grönland efter att först ha strömmat in genom Framsundet, mellan Grönland och Svalbard, och därefter cirkulerat runt hela den Arktiska oceanen, ett naturligt flöde som pågått i någon form under miljontals år. Men de senaste 30–40 åren syns en förändring i flödet, så kallad ”atltantifiering”. 

– Atlantifiering används för att beskriva de pågående förändringarna i inflödet av Atlantvatten till Arktiska oceanen. Hittills är det runt Svalbard och i Barents hav som effekterna är väl synliga. Ett tydligt tecken är att havsisutbredningen i området pressas allt längre norrut, säger Helen Coxall. 

Atlantvattnet som når norra Grönland flödar i ett lager på ett par hundra meters djup och tränger in i fjordar där det kommer i kontakt med utloppsglaciärerna, vilket driver på för en kraftig issmältning under havets yta. 

– Kontakten med allt varmare vatten har påverkat ekosystemen i Svalbards fjordar påtagligt. Den marina issmältningen har också ökat dramatiskt från de glaciärer som möter havet, säger Helen Coxall.  

Nya fältstudier

Men vad händer om Atlantvatteninflödet intensifieras och ökar i temperatur, eller om strömmarna hamnar närmare havsytan? Det är frågor som forskargruppen nu kommer att studera.

– Kommer det att skapa liknande förändringar längs norra Grönland, som man redan nu kan observeras kring Svalbard där Altantifieringen är påtaglig? Kommer isens marina delar att dra sig tillbaka i en accelererande takt då? Vi ser redan Atlantvattnets inverkan på isen på norra Grönland i våra mätningar, och stigande havstemperaturer skulle kunna destabilisera istäcket i regionen, säger Helen Coxall.  

För att hitta svar kommer forskarna att genomföra studier av havsbottentopografin och fjordgeometrin men också att göra kartläggningar av Atlantvattnets egenskaper och utbredning runt norra Grönland och västra Svalbard. 

– Genom att även studera Svalbard, som redan har påverkats av förändringar i Atlantvattnets egenskaper, fångar vi i princip start- och slutpunkterna i Atlantvattnets cirkulation genom Arktisk. Studier av glaciärsystemen på Svalbard bidrar också med viktig kunskap om hur motsvarande havsförändringar kan komma att påverka Grönlandsisen, säger Helen Coxall. 

Text Anette Gärdeklint Sylla, Stockholms universitet
Bild  Toppbild: Emilie Knutsson, porträtt: Rickard Kilström/Stockholms universitet