Omkring tretton miljoner människor dör varje år av infektioner.
Inte fler än sex dödliga infektioner – lunginflammation, tuberkulos, diarrésjukdomar, malaria, mässling och hiv/aids – står för den största dödligheten hos barn och ungdom i världen, framför allt i utvecklingsländerna.
Infektionssjukdomar orsakas av smittämnen, patogener, till skillnad från sjukdomar som har genetiska, fysiska eller kemiska orsaker. Smittämnen inkluderar virus, bakterier, parasiter, svampar och prioner.
Inte förrän vid mitten av 1800-talet insåg man sambandet mellan små levande smittämnen, som bara kunde ses i mikroskop, och sjukdomar. Upptäckten kan tillskrivas Louis Pasteur. Han fann att en viss bakterie ger en viss sjukdom.
När kroppen utsätts för ett skadligt angrepp av mikroorganismer - bakterier, virus, parasiter eller svamp - får man en infektion. Infektion och inflammation är två begrepp som ofta hör ihop. När ett smittämne brutit igenom kroppens första försvarslinje, huden och slemhinnorna, sätter kroppens olika försvarssystem igång och en inflammation uppstår. En infektion kan ge olika besvär beroende på smittämne, var infektionen sitter och kroppens svarsreaktion. Inflammation, som är kroppens försvar, ger ofta svullnad, rodnad, dunkande värk, värmekänsla och feber.
Bakterier och virus
Bakterier är encelliga mikroorganismer som kan föröka sig genom delning. Det finns tusentals olika arter av bakterier. Ett hundratal av dessa är patogena, orsakar sjukdom, hos människan. Bakterieinfektioner kan behandlas med penicillin och andra sorters antibiotika. Antibiotika har olika verkningsmekanismer och ger sig på bakteriens ämnesomsättning och hindrar dess tillväxt. På så vis kan bakterier bekämpas utan att kroppens celler samtidigt tar skada.
Bakterier som pneumokocker, streptokocker, och stafylokocker tillhör de vanligaste orsakerna till luftvägsinfektioner och hudinfektioner.
Många infektionssjukdomar orsakas av virus. Virus har ingen egen ämnesomsättning och kan inte heller föröka sig av egen kraft, utan måste invadera en värdcell och programmera om cellens arvsmassa så att den börjar producera nya viruspartiklar. Dessa kan sedan i sin tur angripa nya celler.
Antibiotika biter inte alls på virus. Man kan inte förgifta eller på annat sätt döda ett virus som invaderat en cell med mindre än att man också dödar cellen.
Mot vissa virus finns vacciner, mot andra finns mediciner som åtminstone har en bromsande effekt på virusförökningen.
Nya tider – nya infektionshot
Infektionssjukdomar har alltid haft en stor inverkan på människors hälsa. Digerdöden beräknas till exempel ha orsakat 50 miljoner dödsfall i Europa, vilket motsvarade 30−60 procent av Europas befolkning vid denna tidpunkt.
Under 1900-talet skedde stora förbättringar i fråga om behandling och förebyggande av infektionssjukdomar, genom till exempel antibiotika och vaccin. Tack vare bättre vacciner har vissa sjukdomar kraftigt minskat eller till och med utrotats (till exempel barnsjukdomar, polio och smittkoppor). Förbättringarna av den allmänna och personliga hygienen i många länder har lett till att sjukdomar som kolera, tyfus och förlossningsinfektioner i stort sett blivit något som tillhör det förflutna. Dessvärre har förbättringarna inte kommit alla länder till godo i samma utsträckning. Dessutom uppstår ständigt nya hot. Nya livsstilar (till exempel ökat globalt resande, en global livsmedelsmarknad, överanvändning av antibiotika, förändrat sexuellt beteende) och miljöförändringar innebär att många av de hälsoförbättringar som har uppnåtts riskerar att inte bestå. Svininfluensa och fågelinfluensa är två exempel på nya infektionssjukdomar.
Infektionssjukdomar kan vara samhällsförvärvade eller sjukhusförvärvade och inkluderar bland annat infektioner som drabbar luftvägar såsom öroninflammation, bihåleinflammation och lunginflammation, infektioner i mag-tarmkanalen och urinvägarna, hudinfektioner, ledinfektioner och allvarliga infektioner såsom blodförgiftning och hjärnhinneinflammation.
Text Carina Dahlberg
Bild Magnus Bergström