Kiselkarbid, med den kemiska beteckningen SiC, är en förening av kol och kisel och tillverkades för första gången 1824, av Sveriges store kemist, Jacob Berzelius.
Tack vare sin hårdhet används kiselkarbid som slipmedel och genom sina egenskaper vid höga temperaturer lämpar det sig som material i deglar och ugnar. Dopad kiselkarbid används även som halvledare inom elektronik för tillämpningar med höga spänningar, höga strömmar, höga frekvenser och höga temperaturer eftersom den inte ger upphov till lika stora energiförluster som kiselbaserad elektronik.
Användbart material
Kiselkarbidens hårdhet och värmetålighet gör den också lämplig att använda i vissa bromsbeläggningar och i munstycken för raketmotorer och rymdfarkoster.
Materialet används också i högspänningsanläggningar och i mobiloperatörernas basstationer och vid tillverkning av transistorer. Kiselkarbid är också utgångsmaterialet för att tillverka grafen. Ett nytt användningsområde är substrat för energieffektiva lysdioder.
Text Carina Dahlberg/KAW
Bild Magnus Bergström