När vi gör något, vad som helst, har vi någon sorts drivkrafter för att göra det och kanske också mål som vi vill uppnå. Huruvida vi lyckas eller ej beror på hur vi agerar, men ofta också på hur andra människor agerar. Samma sak gäller mellan företag, organisationer eller hela stater.

– Spelteori är en matematiskt formulerad teori om mänskliga interaktioner. Den försöker bringa klarhet i virrvarret av samberoenden mellan dina och mina handlingar, och den går att använda oavsett om drivkraften är altruism, elakhet, rent självintresse eller något annat. Den går till och med i vissa delar att använda på djurs beteende, säger Erik Mohlin vid Lunds universitets nationalekonomiska institution.

Men teoretiseringarna som görs är ofta väldigt förenklade. Många gånger beskrivs valsituationer med tydliga avgränsningar för handlingsalternativen, vilka som interagerar, och ungefär hur aktörerna föreställer sig sannolikheten för olika konsekvenser.

Det här vill Erik Mohlin problematisera. Han vill utveckla teorin genom att få med lite av aktörernas sätt att se på sin omgivning; vilka förenklingar de själva gör av omvärlden, och vilka sociala normer de styrs av.

Det är ganska abstrakt, medger han, men försöker sig på ett exempel: Om man går på en trottoar och passerar en tiggare, förväntas man överväga ifall man ska skänka något. Om man däremot går förbi på andra sidan gatan, kräver inte den sociala normen att man överväger att ge. Det kan man se människor utnyttja genom att de går över till andra sidan gatan innan de kommer fram till tiggaren.

– Du väljer alltså en situation där det inte krävs något av dig. Men tänk om du inte byter sida, utan fortsätter mot tiggaren. Föreställ dig att tiggaren hinner resa sig och packa ihop sina saker innan du nått fram. Ger du nu pengar, eller har något avgörande, men svårgripbart, förändrats? Spelteorin behöver utvecklas så att den kan förklara en större grupp av sådana här fenomen. Jag tror att både den och nationalekonomin skulle bli bättre om den tog mer hänsyn till hur vi förenklar och kategoriserar vår omvärld, säger Erik Mohlin.

Ett översättningsprojekt mellan ämnesområden

Erik Mohlin och hans kollegor är inte allra först med att utforska området, men deras mål är att utarbeta en mer enhetlig teori än det som finns i dag. Han beskriver det som en utveckling av nationalekonomins förändring på 1990-talet, ”när nationalekonomerna kom på att människor inte bara är själviska”.

– Så länge som nationalekonomer nästan bara höll på med marknader var det naturligt att spelteorin främst handlade om hur vi reagerade på till exempel ett pris på en vara. Men i dag gör nationalekonomer nästan vad som helst. När de började intressera sig för frågor som traditionellt mest sysselsatt psykologer och sociologer, då behövde spelteorin kunna beskriva normer, altruism, rättvisesyn och mycket annat.

Det kan låta som att man skulle behöva vara psykolog för att forska på sociala normer och människans bild av verkligheten. Och visst, Erik Mohlin läser litteratur inom psykologi och kognitionsvetenskap som del av projektet.

– Men man får också inse att det handlar om olika saker. Det är en sak att som psykolog kartlägga alla möjliga processer som hjälper oss att förstå vår sociala omvärld, en annan sak att som ekonom se vilka av processerna som spelar roll för det ekonomiska eller sociala utfallet.

Erik Mohlin hoppas att de metoder han tar fram ska göra det lättare att kommunicera över ämnesgränserna, så att nationalekonomin kan dra mer nytta av psykologin och sociologin, och vice versa. Som en sorts översättningsprojekt, säger han.

– Och om vi lyckas, kommer vi att utveckla analysverktyg som gör att spelteorins förklaringar eller förutsägelser blir mer träffsäkra. Då blir vi förhoppningsvis bättre på att förstå vår omvärld.

Nationalekonomi ett sätt att förstå politiken

När Erik Mohlin började vid universitetet valde han först att läsa filosofi. Efter en tid bytte han till Handelshögskolan i Stockholm, inspirerad av en vän som gick där. Han tänkte att det skulle bli lättare att få jobb som ekonom än filosof, men ekonomistudierna lockade också på grund av ett politiskt intresse.

– Det här var i slutet av 90-talet när alla politiska diskussioner slutade med ”det har vi inte råd med”. Jag ville förstå det, har vi faktiskt inte råd? Det kändes som att politiken i hög grad handlade om nationalekonomi. Och det gör den ju fortfarande.

”Att bli Wallenberg Academy Fellow betyder framför allt trygghet för mig. Som samhällsvetare med ett lektorat kan jag ha upp till 80 procent undervisningstid, och det gör det väldigt svårt att hinna forska. Det här anslaget ger mig halverad undervisningsbörda under fem år, och så länge behöver jag inte vara orolig för att sakna anslag.”

Båda föräldrarna var akademiker, pappa är professor, så forskning var en möjlighet som tidigt fanns i bakhuvudet. I dag beskriver Erik Mohlin sitt arbete som ett modellbygge, en kreativ skapandeprocess där han bygger ihop olika situationer som legobitar för att se hur man kan förstå dem.

– Den processen är härlig. Det är viktigt med forskningens tillämpningar, men personligen har jag en tendens att fastna i de där första frågorna, gå direkt på de underliggande principerna. Och som forskare har man ju rätt att göra det.

Text Lisa Kirsebom
Bild Magnus Bergström