Traditionellt används svensk skog till husvirke, pappers- och hygienprodukter. Men nu ökar konkurrensen från andra länder där råvaran och energin är billigare. Motdraget är att skapa mer avancerade produkter. Forskning inom det nya Wallenberg Wood Science Center ska utnyttja mer av träet och kunna ge oss allt från hållbara förpackningar till elektronik och implantat i kroppen.
Det nya centret för skogsforskning har bildats i samarbete mellan Chalmers tekniska högskola i Göteborg och Kungl. Tekniska högskolan i Stockholm. Initiativet kommer ursprungligen från Peter Wallenberg sr, ordförande i Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. Med sin djupa kunskap om svensk skogsindustri ansåg han att det behövdes forskning om nya produkter från svensk skogsråvara, som på sikt kan rädda skogens värde i Sverige.
I en första etapp donerar Stiftelsen 120 miljoner kronor, ett anslag som gör det möjligt att samla all spetsforskning inom området och skapa en miljö av internationell klass.
Länge har Sverige gynnats av konkurrensfördelar som den rikliga tillgången på råvara, billig elkraft och en snabbt växande marknad. Hela 53 procent av landets yta är täckt av skog.
Nu är elen dyrare och marknadstillväxten sker utanför Europa. Medan det dröjer 70 år innan den svenska furan kan avverkas tar det bara 7 år att skörda eukalyptusträden i tropiska områden. Men forskning och utveckling i nordisk skogsindustri har under lång tid främst inriktats på att främja den befintliga verksamheten.
- De stora företagen har varit ganska pressade och koncentrerat sig på att lösa de problem som legat närmast, säger Björn Hägglund.
Vid centret ska forskarna nu tänka förutsättningslöst och utgå från själva skogsråvaran. Hans Theliander, professor i skogsindustriell kemiteknik på Chalmers, är en av forskningsledarna.
- Nu vill vi ta tillvara mer av trädet. Vi ska så selektivt som möjligt plocka ut komponenter, olika molekyler, som sedan kan skräddarsys till olika material. Det tankesättet skiljer oss från omvärlden.
Föreståndare för det nya centret är Lars Berglund, professor i träkompositer vid KTH.
- Historiskt var vi på väg hitåt redan på 1940 - talet, men så blev oljan alldeles för billig. Men nu finns nya möjligheter att kemiskt och biokemiskt plocka isär veden på ett nytt sätt och göra nya material. Det är en spännande tid att ge sig i kast med detta nu.
Centret kommer att involvera många forskare på olika nivåer och kan indelas i tre grupper. Den första gruppen ska utveckla nya metoder att separera de olika beståndsdelarna ur veden. Målet är att effektivt ta fram inte bara massafiber utan även material som kan användas för andra produkter än papper. Den andra gruppen ska modifiera och förbättra egenskaperna hos de extrakt som tagits fram, och den tredje gruppen ska skapa nya material genom att föra samman olika komponenter och utveckla nya tillämpningar.
Det kan handla om träbaserat material i allt från optik och elektronik till framtidens bränslen.
- Vi som är lite äldre skulle kunna ha blodkärl gjorda av cellulosa, säger Björn Hägglund.
- Ja, det är nästan lättare att säga vad som inte skulle kunna göras av ved i framtiden, menar Hans Theliander. Gasen i lamporna och glasrutor är kanske svårt, och vissa komponenter som ska leda stora mängder ström. Men annars är det bara fantasin som sätter gränser.
Förhoppningarna är stora på att satsningen ska bli framgångsrik. Den svenska skogen är en basnäring och det gäller att inte upprepa de misstag som gjorts i andra branscher i samband med teknikskiften. Facit i Åtvidaberg var världsbäst på räknemaskiner, men ville inte tillverka datorer, och den svenska varvsindustrin gick också i graven.
- Man kan inte bortse från vilka värden som står på spel. Det är stora summor investerade i skogsindustrin, likaså i vägnät och järnvägar. Stora Enso är fortfarande Sveriges största befraktare på järnväg. Det kan inte bara slängas bort, säger Björn Hägglund.
Lars Berglund är säker på sin sak.
- Vi kommer att väcka stor uppmärksamhet internationellt och ha oerhört intressanta saker
att säga på framtida forskningskonferenser.
Den generösa donationen från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse är ovanligt stor i svenska forskningssammanhang. Men om det blir lovande resultat är det ändå en relativt låg prislapp.
- Man får komma ihåg att hela det här projektet med denna fenomenala vetenskapliga kraftsamling kostar över en 10-årsperiod ungefär som en skaplig reservdel till en enda pappersmaskin, säger Björn Hägglund.
-Det handlar om nytänkande. De svenska verkstadsbolagen lever på att de tillverkar tekniskt avancerade produkter. Dit måste vi också komma i skogsindustrin.
Björn Hägglund, tidigare bland annat professor vid Skogshögskolan och VD för skogsbolaget Stora, är ordförande i det nya centrets styrelse.
Text Nils Johan Tjärnlund
Bild Magnus Bergström