Jakten på evolutionens gaspedal

Varför går evolutionen snabbare hos vissa arter än andra? Och kan organismer bli bättre på att utveckla nya egenskaper? Det är ett par av de frågor som Tobias Uller vill besvara under sin tid som Wallenberg Scholar.

Evolutionen har resulterat i en närmast oöverskådlig mångfald av färger och former. Historiskt sett har evolutionsforskning fokuserat på de ekologiska faktorer som ger upphov till naturligt urval, men varifrån kommer själva kapaciteten för evolutionär anpassning och diversifiering?

– Vi vill undersöka om det finns inneboende faktorer som ger vissa arter närmast ändlös möjlighet att prova nya varianter medan andra arter håller sig inom snäva ramar, säger Tobias Uller.

Den stora variationen i färgmönster hos Medelhavets murödlor är ett exempel på att evolutionen kan vara allt annat än gradvis, och hur den kan ta en oerhörd fart. Murödlornas färger har förbryllat forskare sedan 1800-talet. Hur kan en så stor mångfald utvecklas inom en enda djurgrupp där alla har liknande ekologi?

Djupdykning i kaos

Uller och hans forskargrupp ska djupdyka i murödlornas kaos av variation – där en enda art kan ha tiotals sinsemellan helt olika varianter, och där särskilda kombinationer av färger och mönster tycks uppstå oberoende av varandra gång på gång. Forskarna vill ta reda på om den exceptionella evolutionen av murödlornas färger och mönster kan förklaras av att själva kapaciteten att skapa något nytt inte är given, utan i sig själv evolverar.

En hypotes som ska utforskas är att olika släkten ibland utbyter gener med varandra och att detta förändrar själva möjligheten för innovation. Målet är att förstå vad som karaktäriserar genuppsättningar och utvecklingsbiologiska mekanismer med stor evolutionär potential. Uller och hans forskargrupp ska testa om nya färger och mönster uppstår genom kombinationer av gamla genetiska varianter eller om det finns regioner i arvsmassan som är särskilt evolverbara och därmed kan ge evolutionen nya egenskaper att arbeta med.