Dag 4 – Varmare vintrar och sjunkande hus

Det är varmt i Ny-Ålesund. Ullunderstället ligger orört i resväskan. Temperaturen har legat runt nollstrecket + - 2 grader sedan vi kom hit. Det är ibland svårt att avgöra om det är snö eller regn som lägger sig i ansiktet. Är detta onormalt eller det ”nya normala” och beroende på klimatförändringarna? Det kan man inte dra några egentliga slutsatser av genom att bara besöka byn en vecka i november. Inte heller genom att fråga de bofasta. För att dra sådana slutsatser behövs långvariga temperaturmätningar. För här liksom på många andra platser varierar väder och temperatur olika år. Mätningar är just det forskarna här sysslar med. De mäter och samlar data i luft, jord snö och is. Forskning visar att uppvärmningen är minst två gånger så stor i Arktis som för jordklotet som helhet och att ju längre norrut man kommer desto kraftigare blir uppvärmningen. Det går också mycket fortare i Arktis än det gör i någon annan region. Och Svalbard är extra utsatt. Mätningar vid Longyearbyens flygplats visar att medeltemperaturen sedan 1961 har ökat med 5,6 grader. Prognoser visar att ökningen fram till 2100 kan bli så stor som 10 grader.

Laviner och sjunkande hus

Redan nu är temperaturökningarna mycket påtagliga för Svalbardborna. Husen håller bokstavligen på att kantra. Alla hus på Svalbard är byggda på pålar på grund av permafrosten. Men temperaturökningarna gör att permafrosten ger vika och pålarna sjunker ner i marken. I Ny-Ålesund ska man inom de närmsta månaderna evakuera servicebyggnaden med bland annat matsalen. Delar av huset har sjunkit och måste rätas upp. Samma sak händer i Longyearbyen men där har man dessutom problem med att vädermönstret förändras så att vindarna kommer från nya håll, vilket har orsakat laviner från berget Sukkertoppen som omger stan. Den första lavinen inträffade 2015 då två personer omkom och tio hus totalförstördes. 2017 utlöstes ytterligare en lavin som förstörde två flerfamiljshus men där ingen kom till skada. Området har utrymts och ingen tillåts längre bo där. 
Klimatet i Arktiskt är känsligt för förändringar, de isfria vintrarna och öppna vattnet påverkar särskilt kusterna. Den ökad vattentemperaturen påverkar vindar, nederbörd, landtemperatur och mycket annat.
Arktis istäcke för oktober i år var det minsta under de 41 år som satellitmätningar genomförts, däremot når det nästan upp till det genomsnittliga värdet för årstiden just runt Svalbard visar National Snow and Ice Data Center i en rapport.

Alkoholkort och ransonering

Ny-Ålesund har en liten affär som säljer snacks, hygienprodukter och andra bra-att-ha-saker, souvenirer och alkohol. Affärens fasta öppettid är mellan klockan 17-18 måndag och torsdag. Men som Evelina som står i kassan uttrycker det så är de flexibla, när ett plan landar brukar de se till att öppna affären en stund. Så flexibel är dock inte handeln med alkohol. Ransoneringssystemet från gruvtiden är kvar. Alla besökare får visa upp sitt boardingpass och får då ett alkoholkort som ger dem rätt att under en månad köpa 24 öl, en liter starkvin och två liter starksprit. Vin och bubbel finns det inga restriktioner för eftersom gruvarbetarna inte hade råd att köpa det, bara förmännen. Även de bofasta har ransoneringskort men de har ett årskort.

Evelina är svenska och kom till Longyearbyen 2014, planen var att hon skulle stanna över sommaren men hon är fortfarande kvar. Hon har jobbat i Ny-Ålesund sedan i maj men till jul flyttar hon tillbaka till sambon och bonusbarnen i Longyearbyen. Hade det inte varit för dem hade hon gärna stannat i Ny-Ålesund säger hon. Jag frågor om hon har sett några isbjörnar och hon säger att hon sett flera när hon åkt båt. Men i somras fick hon se en på lite för nära håll. Plötsligt stod det en 50 meter från byns sommarpub där hon befann sig. En vakt tillkallades som skrämde i väg björnen. Efter det ser hon sig för extra noga när hon är i byns utkanter.

 

Text och bild Carina Dahlberg