Henrik Zetterberg
Professor i neurokemi
Wallenberg Scholar
Lärosäte:
Göteborgs universitet
Forskningsområde:
Neurokemiska tester för sjukliga processer och skador i hjärnan
Wallenberg Scholar
Lärosäte:
Göteborgs universitet
Forskningsområde:
Neurokemiska tester för sjukliga processer och skador i hjärnan
”Det finns inga specifika blodprover som kan påvisa Alzheimers sjukdom” står det på Alzheimerfondens hemsida. Men Wallenberg Scholar Henrik Zetterberg och hans kollegor i Göteborg är på väg att ändra på det.
– Alzheimer och flera liknande sjukdomar beror på att proteiner i hjärnan klumpar ihop sig, vilket ger små inflammationer. Det bildas plack av ett protein som heter betaamyloid, och nystan av ett protein som heter tau. Alltsammans skadar hjärncellerna. Ska vi kunna behandla proteinklumparna och vända förloppet måste vi kunna mäta vad som händer i hjärnan, och det är min grupps specialitet, säger Henrik Zetterberg.
I flera år har de kartlagt biomarkörer för hjärnskador, ämnen vars halt ändras när skador uppstår eller minskar. Markörerna har främst hittats i vätskan omkring ryggmärgen och hjärnan, som man kan ta prov på genom ett stick mellan ryggkotorna.
– Men på senare tid har vi lyckats ta fram väldigt känsliga blodtester. Det har funkat så himla bra! Jag trodde aldrig det skulle bli så här bra, säger Henrik Zetterberg entusiastiskt.
Tillsammans med Oskar Hansson, Wallenberg Clinical Scholar vid Lunds universitet, har han jämfört med betydligt dyrare och krångligare diagnosmetoder, som fotografering med PET-kamera och provtagning från ryggvätskan. Blodproverna hade i stort sett samma träffsäkerhet och är så billiga och enkla att de kan göras på vårdcentraler.
Men än så länge finns ingen medicin mot Alzheimers, och det är en utmaning när blodtesterna införs i vården. Samtidigt som forskarna i Göteborg förbereder sig för att kunna systematiskt utvärdera blodproverna, måste vårdpersonalen utbildas, konstaterar Henrik Zetterberg.
– Om biomarkörerna ska användas kliniskt så måste det göras på ett sunt sätt. Det farligaste vore om någon kommer in med till exempel en utmattningsdepression, och så visar Alzheimer-mätningen på biomarkörer. Det kan betyda att symtomen kommer om tio år, men att det patienten upplever just då är depressionen. Man kan hamna jättefel.
Forskarna i Göteborg samarbetar nu med internationella experter för att sammanställa riktlinjer för hur testresultaten ska tolkas och användas. Henrik Zetterberg tror att det kan bli klart hösten 2021 eller våren 2022, samtidigt som laboratoriet står redo.
– Att kunna ställa en bra diagnos tidigare vore väldigt värdefullt. Men allra bäst vore förstås om man hade läkemedel att sätta in, och sedan kunde biomarkörerna mätas igen efter ett halvår för att se om medicinen har effekt.
Nu är kanske, äntligen, den möjligheten inom räckhåll. Våren 2021 ska amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA bedöma ett nytt Alzheimerläkemedel som minskar plackbildningen i hjärnan. Frågan är om medicinen verkligen också har effekt på demenssymtomen; minnet, inlärningen, svårigheten att hitta rätt ord eller följa ett resonemang. Henrik Zetterberg är inte säker på att forskningsresultaten är tydliga nog. Om inte, tror han att läkemedelsjätten bakom medicinen möjligen lägger ner projektet och satsar på andra alternativ, för fler är på gång. Även där kan biomarkörerna spela en viktig roll. Helst vill man hitta läkemedel som förebygger sjukdom, och då behövs flera tusen försökspersoner som är symtomfria men som har börjat bilda plack. Just sådana kan hittas betydligt billigare med blodproverna än med hjärnscanningar. Det kunde snabba på läkemedelsstudierna och minska kostnaderna med många miljoner kronor. Dessutom kan markörerna användas för att utvärdera effekten av nya mediciner.
– Vi hoppas att vårt arbete ska leda till bättre läkemedelsprövningar. Den dag vi får fungerande läkemedel faller en sten från mitt hjärta, för det är svårt att arbeta med diagnoser för en sjukdom som saknar behandling.
Henrik Zetterberg och hans forskare har nu börjat arbeta med andra typer av demenssjukdomar än Alzheimers. Han ser för sig att vi en dag ska kunna ta ett blodprov på vårdcentralen som visar vår risk för demenssjukdom, och få en remiss till minnesklinik eller neurolog för att få behandling, precis som blodprover idag kan leda oss till specialistvården för hjärta, lungor eller lever.
Intresset för forskning började när Henrik Zetterberg i tonåren av sin pappa fick Georg Kleins bok Ateisten och den heliga staden. Han fascinerades av berättelsen om arvsmassa och cancersjukdomar, evolutionen och vetenskapliga upptäckter. Tänk om man kunde ha ett sånt jobb? Han sökte sig till läkarprogrammet och lyckades snart få en plats i ett forskningsprojekt.
– Det är så spännande att forska, och en härlig miljö med roliga människor. Jag har hört att forskarvärlden kring Alzheimers var ganska tävlingsinriktad och lite hemsk på 90-talet. Många trodde att de skulle lösa gåtan, och man höll sina data hemliga. Men sedan har ju alla försök misslyckas så nu är det bara masochisterna kvar, haha! Ödmjukheten på fältet har verkligen ökat med tiden. Nu upplever jag att alla blir genuint glada så fort det dyker upp något som ser lovande ut.
Text Lisa Kirsebom
Foto Johan Wingborg