Sociala normer är informella regler för mänskligt beteende och är så fundamentala att de ibland kallas för samhällets grammatik, berättar Giulia Andrighetto, som är Wallenberg Academy Fellow och verksam vid Mälardalens högskola. Sociala normer finns i alla kulturer och berättar för oss vad vi bör eller inte bör göra. De kan handla om allt från hur man ska vara klädd och hur man hälsar på varandra till hur man ska lösa stora kollektiva frågor, som till exempel förvaltning av vattenresurser i lokalsamhället.

– En intressant aspekt är att vi människor är väldigt bra på att känna igen sociala normer, även när vi kommer till en ny kultur. Det är som att vi vore utrustade med någon form av detektor.

Ofta finns inbyggda spänningar i ett samhälle, som till exempel mellan individens egennytta och gruppens intresse, och de sociala normerna blir vägledande för hur ett problem ska lösas.

– Den enskilde vill kanske dra nytta av vattnet från brunnen utan att själv behöva bidra, vilket blir mindre fördelaktigt för hela samhället. Ofta utnyttjas sociala normer för att lösa dessa dilemman. Det uppstår ett tryck på att var och en ska bidra till det allmännas väl.

Normer kan ha större effekt än lagar

Det sociala inflytandet har visat sig vara en viktig faktor för att förändra beteendet i en lång rad sammanhang.

– Det kan handla om att få människor att sluta röka på offentliga platser eller att bli mer miljövänliga. Där har sociala normer ibland visat sig ha större effekt än stiftandet av nya lagar.

Bryter man mot rådande sociala normer kan det få kännbara konsekvenser i form av informella straff som negativt skvaller och utfrysning ur gemenskapen. Men ibland förändras värderingarna och det uppstår nya normer. I sin forskning vill Giulia Andrighetto identifiera de mekanismer som ligger bakom sådana skiften, inte minst för att förstå hur man kan förändra dåliga och destruktiva normer. Dit hör till exempel normer som medger en tillåtande syn på barnäktenskap, våld mot kvinnor, korruption, mutor och beskyddarverksamhet.

– Lagarna räcker inte när vissa beteenden omhuldas av djupt liggande normer. De måste också förändras om det ska bli en verklig skillnad.

Virtuella spel en experimentell metod

För att komma åt normernas innersta väsen använder sig Giulia Andrighetto av två pelare i sin forskning: kognitionsvetenskap och sociala studier.

– Det krävs ett tvärvetenskapligt angreppssätt. Det är något jag har lärt mig och praktiserat på flera välrenommerade institutioner inom området social och kognitiv vetenskap.

Hon kombinerar olika metoder och verktyg från kognitionsvetenskap, beteendevetenskap och avancerad beräkningsvetenskap. Experiment är en viktig del, bland annat virtuella spel där försökspersoner enskilt eller i grupp ställs inför olika dilemman som rör till exempel klimatet eller ekonomin.

Nu söker hon kopplingen mellan de kognitiva mekanismerna och mänsklig social interaktion – länken mellan sinnet och det sociala ordet.

– Ska man förstå hur en social norm framträder måste man också inse att något har ändrats i människans sinne och den förändringen kan påverka din sociala interaktion.

"Det är väldigt stimulerande att Wallenbergstiftelsen visar ett så genuint intresse för mina forskningsfrågor. Jag har aldrig fått känna mig så fri som forskare tidigare. Nu får jag möjligheten att bygga upp en grupp, att handleda studenter och bedriva forskning om mitt favoritämne."

En fallstudie på Sicilien

En del av forskningen har fört Andrighetto till hemlandet Italien. Sedan länge har maffian på Sicilien utpressat affärsidkare på pengar, en beskyddarverksamhet som kallas pizzo. Att företeelsen kunnat fortgå har oftast förklarats med att offren inte har velat utsätta sig för risken att bestraffas. Men det är inte hela sanningen, säger Andrighetto.

– De har också känt av ett socialt tryck från omgivningen att betala. Det låter kanske märkligt, men i en tv-intervju förklarade en barägare som just öppnat en ny bar utanför Palermo att när han vägrade betala maffian så slutade också gästerna att komma. Samhället straffade honom eftersom de tyckte att han borde ha gjort rätt för sig och betalat.

Det finns alltså en social komponent i beskyddarverksamheten, något som den ideella organisationen Addiopizzo har tagit fasta på. De vill dra nytta av insikten att fenomenet inte kan stoppas om inte de mer djupliggande sociala normerna först ändras. Sedan millennieskiftet har de utarbetat olika strategier, bland annat en visuell certifiering – en klisterdekal som placeras vid ingången till de affärer och barer som vägrar betala maffian. Organisationen erbjuder också moraliskt och juridiskt stöd till affärsidkarna.

– Denna våg av dekaler har blivit en synlig del i stadsbilden och ett sätt att spåra normförändringarna i samhället. Nu använder jag dessa data i kombination med intervjuer och experiment för att testa mina hypoteser i syfte att etablera en mer generell modell om normernas inre dynamik. Fallstudien är liten, men den kan ändå säga oss något intressant om verkligheten.

Text Nils Johan Tjärnlund
Bild Magnus Bergström