Projektet Varieties of Democracy tog sin början i USA, men genom anslaget Wallenberg Academy Fellow frigjordes resurser som gjorde det möjligt att bygga upp V-Dem institutet på Göteborgs universitet. Staffan I Lindberg är professor i statsvetenskap och forskningsledare på institutet, som på kort tid har fått en prominent plats inom demokratiforskningen och blivit omskrivet i bland annat The Economist, Washington Post och New York Times.

– Tack vare det ekonomiska stödet har institutet fått sitt säte i Sverige och det är nu världens största demokratimätningsprogram.

Över 30 miljoner data

Databasen innehåller 30 miljoner demokratirelaterade data, en siffra som hela tiden växer, och täcker cirka 200 länder och territorier. I början av varje år matar de över 3 000 deltagande forskarna och andra experter in uppdaterade uppgifter om bland annat valsystem, mänskliga rättigheter, juridiska system, yttrandefrihet och pressfrihet – sammanlagt över 450 indikatorer och ett 50-tal demokratiindex.

Databasen är bred och syftet är att kartlägga grundläggande samband mellan olika företeelser i samhället som kan mäta demokratin.

– Våra data gjordes offentliga i januari 2016 och har sedan dess använts i tusentals vetenskapliga artiklar. Men vårt institut fungerar också alltmer som en nod mellan forskningen och samhället i stort, berättar Staffan I Lindberg.

”Wallenberg Academy Fellow har gett mig som forskare en privilegierad situation: mer tid att angripa de riktigt svåra problemen, men också mer tid att nå ut med forskningen offentligt. Vårt institut har växt och blivit större och bättre än vad vi någonsin hade vågat drömma om.”

Vissa resultat kan nästan genast omsättas i praktisk nytta. Det gäller till exempel den årliga demokratirapporten som sammanfattar demokratiutvecklingens trender. Rapporten ses redan som något av ett flaggskepp.

– Vi är måna om att snabbt analysera data och därför är innehållet aktuellt och får stor spridning. Den demokratirapport som lanserades i mars 2020 laddades omedelbart ned och spreds uppemot 50 000 gånger i över 150 länder.

Fler länder blir diktaturer

En tydlig trend är den våg av demokratisk tillbakagång som sker i världen. 1900-talshistorien var full av militärkupper och plötsliga revolutioner, men den här gången kommer förändringen smygande och har därför varit svårare att upptäcka, enligt Staffan I Lindberg.

– Det är en långsam form av avdemokratisering som har pågått sedan slutet av 1990-talet och som vi nu kan synliggöra, till exempel hur demokratin gradvis har underminerats i Ungern och Turkiet genom att man ger sig på en journalist i taget, tystar röster och undergräver det juridiska systemet.

Lindberg och hans kollegor har utvecklat en ny metodik för att mäta demokratisering och avdemokratisering i vad de kallar ”episodes of regime transition”. De har bland annat tagit fram ett sammanhållet ramverk med tydliga definitioner som för första gången gör det möjligt att bedriva jämförande studier.

– Vi kan mäta karaktären på dessa processer, som ibland sker väldigt långsamt, vilket har potential att helt förnya forskningen om hur styrelseskick förändras.

Forskningen har fått stor uppmärksamhet och leder till diskussioner, särskilt efter förra årets Democracy Report 2020: Autocratization Surges, Resistance Grows  som slog fast att Ungern inte längre är en demokrati – enligt detta sätt att mäta. Men det finns också resultat som försvinner i mediebruset.

– Det har inte skrivits så mycket i svensk press om den demokratiska tillbakagången i länder på Balkan, som Kosovo, Serbien och Bosnien-Hercegovina. Ett annat land som gått en liknande bana är Fiji.

Tidiga varningssignaler

Den stora mängden data innebär att man kan se tidiga varningstecken på när en demokrati är satt under hårt tryck. De indikatorer som först börjar röra sig nedåt har att göra med yttrandefrihet och pressfrihet, till exempel att regeringen börjar censurera medier eller trakasserar journalister.

– Andra exempel är att man ger sig på olika organisationer i civilsamhället och akademiker. Detta händer ofta långt innan någon börjar fundera på om demokratin hotas.

De närmaste åren ska forskarna fortsätta utveckla modeller som kan bidra till att förutsäga demokratiutvecklingen. Inom ett annat projekt analyseras konsekvenserna av coronapandemin.

– En lång rad länder har använt pandemin för att hämma fri- och rättigheter under förevändning att de vill stoppa spridningen av covid-19. Merparten är icke-demokratier, men här finns också en grupp demokratier.

Trots den ganska mörka bild som tecknas så finns också ljuspunkter. Utvecklingen har blivit bättre i vissa länder, som Armenien, Sri Lanka och Tunisien – det enda land som lyckades bibehålla demokratin efter den arabiska våren 2011.

Används på svenska UD

Databasen används inte bara av universitet utan av en rad aktörer, som till exempel Europeiska kommissionen, Världsbanken, FN:s utvecklingsprogram UNDP och Amnesty International. Även svenska UD drar nytta av materialet.

– Jag pratade med utrikesminister Ann Linde som berättade att UD använder vår data, årliga demokratirapport och våra ”policy briefs” som dagliga verktyg. Det känns jättekul att vår forskning når ut. Vi har kämpat i många år för att det vi gör ska vara meningsfullt för världen och inte bara för våra kära kollegor i akademin, säger Staffan I Lindberg.

Text Nils Johan Tjärnlund
Bild Alex Radelich, Santosh Mmr Sipa TT, Carl-Henrik Trapp